Trying to forget someone you love, is like trying to remember someone you never met

känns som jag slagit i botten, känner ingeting, är helt jävla tom. Sitter och kollar in i väggen och kan inte ens tänka, de är bara svart & tyst. är en jävla zoombie. kan inte säga att jag mår dåligt för jag mår inte dåligt, men har inget att se fram emot längre känns det som, jag har ingen att snacka med, fast snackar flera timmar i telefonen varje dag, men asså, jag är en översocial person, jag älskar att vara med folk, även fast vi inte pratar och gör massa sjuka roliga saker, bara sitta i samma rum som en person du älskar, bara den tystnaden, den väger upp den här jävla tystnaden med stormsteg, jag är helt jävla ensam, och det suger. jag sitter i en lägenhet nere i göteborg, som har det perfekta läget, finns så jävla mycket att se och göra, men jag sitter instängd här & bara är, stirrar in i väggen eller tvn, dag in&ut. jag vill inte ens dra ut och lixom uppleva vad den här stan har att erbjuda. jag ser ingen mening med det, jag packar inte upp mina flyttlådor, för känner mig inte hemma hära. jag gör de som är meningen att man ska göra, har ett hem och ett jobb. men är jag lycklig? ingen aning.. jag vet ingeting längre.. & det är jävligt svårt när jag inte heller vet vad jag vill göra, har ju skaffat min Doris nu, hon får mig att le om dagarna, men innan fick jag kämpa för att hålla ångesten & tvångstankarna ute. men nu är det bara tomt.. de är nästan värre att inte känna något alls..
 
jag är oftast stark, jag vill visa folk att jag klarar saker när dem tror att jag aldrig skulle klara det. jag har vuxit mycket av att vara här nere, & lyckan går ej att beskriva att jag får vara och se min älskade syster varje dag när vi varit ifrån varandra så mycket, hon är en av mina bästa vänner. jag älskar henne jättemycket och utan henne hade jag aldrig tagit mig hit ner, därför vill jag inte verka otacksam. men jag kan inte låta bli att känna som jag gör. hatar att ha mitt liv uppdelat, 150 miles apart. de gör mig ledsen. de här drar isär mig, faller i bitar.
 
jag vet att jag alltid tänkt på min 20års dag, & har sagt bara fyfan vad skönt att äntligen få köpa min alkohol själv! Ska aldrig mer behöva fråga någon annan & be dem gå på bolaget, å jag ska gå på bolaget direkt och fyfan vad jag ska festa! Och vad jag ska köpa ut åt er, har jag sagt till kompisarna! Och jag&josse, vi skulle gå och shoppa på systemet tillsammans. varit så taggad, nu sitter jag hära, fyllde 20 för snart två veckor sen, har inte ens kollat åt ett bolag, har verkligen inte ens tänk tanken att dra dit heller, och jag ska inte festa på flera månader, wohooo
 

hatar att du är allt jag kan tänka på när du egentligen är den sista jag vill tänka på..

Kommentarer
Postat av: pappa

du behöver en karl :-))

2012-10-25 @ 20:11:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0