HAHAHA åh. älskar när jag blir kallad omogen !! speciellt av personer som absolut inte ens ska öppna käften om att vara omogen:DD ellleeerrrr

 

asså shiittt,, för det FÖRSTA så är det en ganska STOR skillnad på att vara medvetet omogen och vara omogen. Jag har varit omogen en tid i mitt liv SJÄLVKLARTTT, var några år sen, när jag umgicks med en person som jag inte umgås med nu, jag garvar fan när jag tänker tillbaka på den tiden, riktiga fjortistider! Jag var otrevligt och bråkade med mina föräldrar hela tiden, jag ljög för mina föräldar om allt möjligt, och var aldrig tacksam eller glad för vad jag fick, det om något är sjukt omoget. Dina föräldrar har alltid funnits dära för dig hela ditt liv, hjälpt dig genom gott och ont, dem har lagt ner tid pengar & allt där emellan på dig, och främst av allt har dem gett dig sin kärlek! Dem har serverat mat åt dig, gett dig grejer, gjort allt för att du ska vara glad & lycklig, är inte de något att vara tacksam för? klart som fan det är de! Föräldrar är inte en bank som skiter ut pengar, dem har en gräns, och kan inte ge dig allt du vill ha, de får man jobba för här i livet, allt kommer inte serverat på silverfat tro det eller ej.

Jag gick runt och hatade folk som jag inte hade någon som helst anledning att hata, snackade skit och ljög osv. Jag kunde inte prata och umgås med folk jag inte kände, för jag satt fastklistrad på dem som jag alltid varit med, de var ett safecard å alla andra var idioter. osvvvvvvvvv

 

Men om jag kollar på mig själv idag, Jag är 19år gammal. Jag är OTROLIGT barnslig, och det VET jag. Jag har otroligt svårt att erkänna att jag har fel & det tar i som fan, men jag gör det ändå, när jag väl har fel. Jag är medvetet omogen, då är jag omogen som fan, har absolut inte växt upp kan jag känna vissa gånger, jag älskar att gorma och leva livet, skrattar åt saker som kanske inte alls en "vuxen" ska skratta åt, när jag festar utgår jag från att bli fullast på festen men har ändå alltid kontroll över mig själv, jag vill göra spontana galna grejjer & skita i hur de går, ta allt som de kommer och jag beter mig som en snorunge ibland. men Jag VEt när jag ska bete mig och vet när jag inte behöver bete mig alls.

 

 

Jag gick ut skolan, TOG STUDENTEN efter 13års kämpande i skolan, för ett år sedan. Fick jobb direkt, heltidsjobb! Och hade ändå inte dem bästa betygen. Har slitit arslet av mig. Tagit hur mycket skit som helst men bitit ihop, lärt mig hur mycket nytt som helst som jag aldrig innan har kunnat. tjänat mina egna pengar, Och ändå lyckats ha ett liv efter jobbet, offrat tid till mina vänner och min fritid hur trött jag än varit. Sen har jag skaffat modet att säga upp mig från mitt heltidsjobb för att flytta hemifrån, och även till en ny stad 150mil bort från min säkerhet, min hemstad, där jag är född och uppväxt. jag har flyttat, skaffat ett nytt jobb, lärt mig hitta i en helt främmande stad, och lämnat människor som betyder så fruktansvärt mycket för mig för att få ordning på mitt liv eftersom jag fick ångest över att vara ledig i nästa två månader. Jag har börjat röra på mig och tänka på min hälsa. Även detta år har jag varit utomlands och sett världen, eftersom jag hade råd med de när jag jobbade. jag har varit i usa. Och i thailand ! Jag har fått en helt ny realtion till mina föräldar, kan säga allt till dem. Och uppskattar varenda dag de dom gör för mig även om jag inte alltid är gladast på dem när de inte går som jag vill. Men vet att livet är orättvist, har accepterat det nu. Detta bara på ett år, och jag är 19år! har hela livet framför mig, och tänk vad mycket livserfarenhet jag har redan i fickan, tänk på detta nästa gång ni kallar mig omogen sen kan ni ta en titt vars ni själv står!

Så i mina ögon är jag allt annat än omogen, jag är modig och mogen, vuxen försöker jag fortfarande förneka att jag är! även fast jag börjar bli det nu, och åldras är en del av livet, men man kan fortfarande vara medvetet omogen, för jag vet när jag ska bete mig, och jag vet när jag kan bete mig precis som jag vill, som den jag är!  jag är inte beroende av andra, klarar att leva och överleva ensam, och stå på egna ben. Fast såklart jag aldrig skulle klara mig utan min familj & mina vänner, men vet att dom alltid finns dära för mig, och dom vill de bästa för mig. ♥

 

 

Why so serious ?!?!?!